Paul berättelse

PAULS UPPTÄCKTER


Jag, en man på 73 år, stod i begrepp att genomföra mitt 26:e Göteborgsvarv.

Man går kurser för att lära sig spela tennis, golf och simma etc men springa det gör man bara.

Göteborgsvarvet 2018 - Paul Annerud


Mina funderingar kring Göteborgsvarvet och Runfeeling.


Jag, en man på 73 år, stod i begrepp att genomföra mitt 26:e Göteborgsvarv.

Man går kurser för att lära sig spela tennis, golf och simma etc men springa det gör man bara. Kanske man skulle gå en kurs och lära sig springa?

Förra året blev det först Walkfeeling och sedan Runfeeling. Jag lärde mig att springa avslappnat och att använda ”höftböjaren”. Musklerna skulle vara mjuka.

Jag har ingen ”löparkropp”, väger 98 kg och har alltid tyckt att jag springer tungt. Vid långa lopp som Varvet och Lidingöloppet har jag fått ”bita ihop” och släpa mig fram den sista biten till mål.


I år skulle det bli annorlunda, eller?


Jag placerades i startgrupp 17, som indikerade en tid på 2 ½ timma. För varje år, som gått, har min tid ökat med några minuter. Man kommer längre och längre bak i ledet med stigande ålder.


Start i soligt och riktigt varmt väder. Denna gång hade jag bestämt mig för att inte ryckas med i för hög fart i början.


De första 2 km genom Slottsskogen har alltid varit en pina, men inte denna gången. Jag följde Ellinors råd att ta det lugnt och springa mjukt. Vips så var jag vid Säldammsbacken, som jag för första gången gick uppför. Ganska fräsch sprang jag ner mot Mariaplan, uppför Älvsborgsbron och sedan längs Norra Älvstranden. Sträckan fram till Göta Älvbron är egentligen ganska tråkig, men idag flöt det på bra. Kunskapen från Runfeeling klingade i mitt öra - spring mjukt, ha bra hållning och avslappnade muskler.


Jag gick uppför Göta älvbron. Sträckan Avenyn, Götaplatsen lyftes jag fram av en fantastisk publik.


Men sedan kommer ju Allén, Sprängkullsgatan och Linnéplatsen. Svag stigning och 3 kilometer kvar. Här har jag alltid ”kroknat” tidigare men inte i år.  Tog det lite saktare och tänkte på hållning, benrörelse etc som gjorde att jag sprang mjukt i mål.


Tiden 2.25 var inte imponerande och lite sämre än vanligt, men jag kände mig inte helt slut efter loppet. 


Dagen efter Varvet har jag alltid varit stel och trött. Den här gången sov jag gott hela natten. När jag vaknade och gick ner för trappan från andra våningen kändes det bra. Jag tog en promenad i trädgården och det kändes också bra. Tog på mig springskorna och tog en tur för att kolla, hur det kändes.  Det slutade med att jag sprang en runda på 3 kilometer. Det har jag aldrig kunnat göra dagen efter något Göteborgsvarv tidigare!


Vad kunde det bero på? Runfeeling?


Hälsningar


Paul Annerud


Denna sidan använder cookies. Cookies är små textfiler som lagras i din webbläsare av sidor du besöker. De innehåller vanligtvis en hemsida och en identifierare. Cookies hjälper till att förbättra din upplevelse medan du navigerar på hemsidan.

Acceptera